Fri förplägnad - del I

Så var det över.
En lång vinters väntan på ljuset och den broderliga samvaron.

Sommaren kom förbi på tillfälligt besök och vi tog den i famnen och sa: Får vi leka?
Javisst kom med på färden, sa sommaren.

Och vilken resa det blev. Sommaren var en värd som skulle få en föreståndare för ett gemytligt alppensionat att rodna över jämförelsen. Ett varmt mottagande, strålande service, inget utegångsförbud, en känsla av exklusivitet och framför allt fri förplägnad.

På vår veckoendsresa med sommaren till sommaren fylldes vår ande av en själslig ro som bara en resa på självaste pingst kan ge. Hänryckningens tid var där just då.

Södertörn tog oss på de böljande blå till kärlekens hamn, strax nedanför vårt, för oss av sommaren så ljuvligt inbäddade, krypin.

Farleden var fylld av segel. Men fullriggaren var vår.

***

Soldatens ärtsoppa - vilken gåva till mänskligheten, sa en av oss.

Javisst men skulle det inte varit med färsk skinka eller bacon, sa en annan.

En tredje fyllde i att det inte alls fanns något att önska utöver det den lilla burken av aluminium redan erbjöd.

Den fjärde skrattade bara lite förmätet och skakade på huvudet och utbrast: låtom oss knäcka en pilsner.

En pilsner det blev.
Eller två.