För fyra månader fanns han inte. Nu finns han i mitt hjärta. NE kom tillbaka till sin far i dag och jag slaktade gödkalven och bjöd till fest. I alla fall i mitt inre där vinet flödade, skratten ekade, och musiken spelade. I fyra dagar hade jag försmäktat på en öde ö utan skrattet, gråten och de kärleksutömmande blickarna. Nu mötte han mig med ett leende så ljuvligt att himlens klockor spelade.
***
Klädd till fest. Blåvitrandig tröja och en segersäker min. Han satt i den vita soffan och skådade pjäserna på den gröna mattan till dagen klädda i rött. Fortsättning följer...
2 kommentarer:
Jag tror journalisten Lann faktiskt befinner sig i ett meditativt tillstånd. Detta blir bara bättre och bättre!
Men det där med det randiga, det blåvita. Det förstår jag inte alls.
I´m not a Blogger
Lysande.
Skicka en kommentar