Den förlorade sonen

För fyra månader fanns han inte. Nu finns han i mitt hjärta. NE kom tillbaka till sin far i dag och jag slaktade gödkalven och bjöd till fest. I alla fall i mitt inre där vinet flödade, skratten ekade, och musiken spelade. I fyra dagar hade jag försmäktat på en öde ö utan skrattet, gråten och de kärleksutömmande blickarna. Nu mötte han mig med ett leende så ljuvligt att himlens klockor spelade.

***

Klädd till fest. Blåvitrandig tröja och en segersäker min. Han satt i den vita soffan och skådade pjäserna på den gröna mattan till dagen klädda i rött. Fortsättning följer...

Ledig

Vad gör man när man är ledig? En enkel fråga.
Men svaret är allt annat än enkelt. Jag längtar ofta till att vara ledig men när jag väl är det vet jag ofta inte vad jag ska hitta på. I dag är jag ledig. NE och Ängeln har rest utomsocknes och jag är fri. Nu ska jag ha det skönt tänker jag förstås. Men hur då?
Jag känner en liten klump i magen av otillfredställelse genast. Den kommer av att jag inte har någon bra plan på hur denna frihet ska utnyttjas.
Göra viktiga saker, göra oviktiga saker, sova, äta vad jag vill, titta på film, surfa hejdlöst, beställa massagen jag fick i present för ett halvår sedan, eller bara sitta här och känna mig lite vissen. Vad ska jag välja? Sitta här och känna mig lite vissen brukar vinna sorgligt nog.

***

Rami Shaaban. Jag vill inte sitta i hans svettiga grå målvaktskläder i dag. Det gör säkert inte han heller i och för sig. Han har säkert släpat sig till duschen och svidat om, gått och lagt sig med tungt huvud och på nytt svidat om i dag för att möta en ny dag med ett påtvingat leende.
Vad tänkte karln? Sparka bollen rakt på han som ska bli nästa Pelé. Vi som spelade så bra och såg ut att ta en riktig skalp mot brassarna även om det så bara blivit 0-0.
Sebastian Larsson var imponerande bra. Anders Svensson slet på som ett djur och måste faktiskt uppmuntras. Markus Rosenberg såg lika oskärpt ut som han alltid gjort i den blågula dressen. I övrigt tyckte jag de flesta skötte sig ypperligt - även sidleds-Danne. Kanske kan vi hoppas på 0-0.0-0,0-0 i EM. Jan Majlard undrade om de resultaten kan räcka för att gå vidare. Det är en legitim undran.

***

Ni som undrar. Förra bilden föreställde Barsebäcks slott och dagens rogivande byggnad ska föreställa Farsta slott. Det kommer mera. Jag lovar. Mitt nyvunna intresse för slott och herresäten brinner med klar låga. I sommar ska jag turnera land och rike runt för att insupa den härliga atmosfären som bara ett riktigt slott kan ge...

Svårigheter

Att tröskeln skulle vara så hög. Jag hade nog trott att den skulle finnas men inte så hög. Hög som ett ett hus eller en pundare på Medborgarplatsen.

Tröskeln till bloggandet.

Skriva är en njutning för mig men att göra det i ett forum där ingen deadline, ingen chef, ingen publik?, ingen press finns - det är en konst.

En konst jag känner mig tveksam till om jag behärskar. Vi får se.

En rekordtidig påsk har i allafall flutit förbi. Fyra dagars ledighet är inte mycket när det kommer till den berömda kritan.

***

IFK vann supercupen i lördags och NE fick sin första magiska stund med de blåvita hjältarna. Stort. Hans ögon lyste av beundran - sedan somnade han. Ja, intresset lär växa när han får sin första matchskrud. Indoktrinering? Nej - kärlek.

***

Jag kom på en sak när jag läste min väns blogg nyss. Vilken lingvist! Och vilket djup. jag gör mig inte lustig, jag lovar. Jag blev imponerad. Jag skulle vilja skriva sådär jag också men det ligger inte för mig. Jag kan skriva så men då måste jag mjölka ur mig själv, vrida skinnet utåin och gå ner i meditationsliknande tillvaro. Det blir inget roligt.
Jag är journalist. Jag rapporterar. Sakligt och så där, ni vet. Rätt upp och ned utan metaforer och sådana fina ordvrängningar. Jag är lite avundsjuk på hur andra skriver men samtidigt vet jag att jag är ganska bra på mitt sätt. Sedan ska tilläggas att om jag sagt att tröskeln är hög (fjärde gången jag skriver det - tröskeln är hög - en femte jag kunde inte låta bli) så lär den inte bli lägre om jag ska försöka matcha mina bloggvänners stämningsfulla funderingar.

***

Stör inte det Er att man aldrig får veta varför den 31-åriga tyskan är misstänkt för mordet i Arboga? Spaltmeter upp och ned men inget fingervisning om varför hon skulle ha gjort det.

***

I dag badade jag med NE. Han tog sig vatten över huvudet kan man säga när han försökte bemästra resan från ena kanten till den andra i vårt badkar...

I'll give it a try

Den här platsen var tänkt som ett banbrytande projekt i min kompiskrets. För ett år sedan tänkte jag vitalisera vårt umgänge och samtidigt effektivisera våra kommunikationer med denna blogg.

Men. T var för teknikrädd. J var för elitistisk (nu bloggar han själv...) och N var bara bångstyrig.

Så nu tänker jag efter ett år använda mig av detta utrymme för att själv sjösätta en liten blogg.

T, J och N får gärna delta men nu får de nöja sig med att kommentera...

***

Nu ska jag avsluta innan jag börjat eftersom lillkillen och hans ömma moder sover och väntar på husets beskyddare.

***

Måste bara säga att Rongedals-bröderna är läskiga på något sätt. De känns så kliniska - som laboratorieråttor som tvingats springa i hjulet. De kan väl inte lura folket imorgon engång till.

Gonatt