Golf mit Klehn und Torkel

Militärjacka, stilfull kepa, halsduk och chinos med modernt snitt. Vi är fatiskt på golfbanan.

Redan på första hålet visar min gode vän Klehn att rädsla bara är något för den fege. Han visar ingen respekt för regnet, motsåndet eller den fint ansade grästeen. Han svingar med en bestämdhet som påminner om en Severiano Ballesteros i sina bästa dagar.

Men ack vad hjälper mod när det brister i grundläggande kunskap.

35 meter snett åt höger. Djupt, tjockt fuktigt gräs.

På den igen bara. Pang- pang - pang. Fortfarande i ruffen till höger.

Då kliver den ödmjuke skribenten in i handlingen.

"Vill du ha ett råd?"
"Javisst, vad har jag att förlora."
"Ner med huvudet och titta på bollen."

Vatten till vin, smet till chokladboll, vinter till vår, medelmåttig längdskidåkare till os-medaljör i skidskytte. Alla förvandlingar till dags dato bleknar i jämförelse.

Klehns förvandling från en hopplös stackars golfare i en smålustig mundering till en talangfull bollvirtuos var häpnadsväckande. Herr T som var med och njöt av denna regniga dag på det gröna fältet jublade, fåglarna utbrast i sång och till och med en och annan älg drog på smilbanden.

Vilken bollträff! Och igen och igen.

Klehns dag på golfbanan formade sig till en triumfärd. Vart han kom på banan mottogs han som hjälte och de två medspelarnas glädje över greenträffar och bogeys visste inga gränser.

På sista hålet föreslog han själv att det hela skulle avslutas med ett fyrfaldigt leve för golfen.

"Jag kanske inte är rätt man att föreslå... men jag känner att stämningen kräver det", sa Klehn efter den sista, perfekt utförda, parputten.

Fri förplägnad - del I

Så var det över.
En lång vinters väntan på ljuset och den broderliga samvaron.

Sommaren kom förbi på tillfälligt besök och vi tog den i famnen och sa: Får vi leka?
Javisst kom med på färden, sa sommaren.

Och vilken resa det blev. Sommaren var en värd som skulle få en föreståndare för ett gemytligt alppensionat att rodna över jämförelsen. Ett varmt mottagande, strålande service, inget utegångsförbud, en känsla av exklusivitet och framför allt fri förplägnad.

På vår veckoendsresa med sommaren till sommaren fylldes vår ande av en själslig ro som bara en resa på självaste pingst kan ge. Hänryckningens tid var där just då.

Södertörn tog oss på de böljande blå till kärlekens hamn, strax nedanför vårt, för oss av sommaren så ljuvligt inbäddade, krypin.

Farleden var fylld av segel. Men fullriggaren var vår.

***

Soldatens ärtsoppa - vilken gåva till mänskligheten, sa en av oss.

Javisst men skulle det inte varit med färsk skinka eller bacon, sa en annan.

En tredje fyllde i att det inte alls fanns något att önska utöver det den lilla burken av aluminium redan erbjöd.

Den fjärde skrattade bara lite förmätet och skakade på huvudet och utbrast: låtom oss knäcka en pilsner.

En pilsner det blev.
Eller två.

Det kalla kriget

Skrivkramp eller tröskel. Kalla det vad ni vill.

Farleden har blivit en motståndare som jag inte riktigt vet hur jag ska bemästra. Den viker undan så fort jag försöker få in en träff. Den håller upp garden precis när en rak höger av ideér är i vardande.

Fotarbetet är det inget fel på. Jag går från ena benet till det andra, väger in tankar och känslor om vartannat på ena foten och den andra - allt för att hitta luckan, en liten blotta i Farledens rustning.

Men så när attacken ska exekuteras får jag ett slag av rädsla i solar plexus.

En sista utväg ur detta kalla krig är att sätta ord på det hela.

Detta är ett försök.

Och känns nu även som en hyggligt bra uppercut, en rallarsving som kanske kan skaka Farleden en aning. Kanske skapar den en liten öppning för en framtida knockout.

Snusresan

Jag har alltid sett ner på de som åker till Finland bara för att köpa sprit. När man hör klirret från kassarna på folk som kommer med t-banan från Ropsten tittar jag snett och tänker - varför? Det känns så patetiskt på något sätt. För att tjäna på att köpa sprit på det sättet måste man dricka mycket sprit. Det är liksom ingen idé att åka på en hemsk gungande karaoke-klubb för att köpa min konsumtion av de alkoholhaltiga dryckerna. Jag kanske tjänar några tior men vad kostar det inte i tid och olust att stiga på det där flytande stadshotellet.

Men man är ju inte bättre än att man kan tvärvända. Fast inte vad gäller sprit.
Jag läste det här för någon dag sedan på texttv:
Snussmugglingen ökar kraftigt
Snus har blivit attraktivt på den svarta marknaden. Nu slår tullen larm om organiserad snussmuggling på passagerarfärjor. Det hittills största snusbeslaget är på 350 kilo. Smugglingen av snus har ökat kraftigt. En förklaring kan vara prishöjningen på tobak, som trädde i kraft vid årsskiftet.
-Det är nytt för mig att det är organiserad snussmuggling. Däremot har jag hört många säga att det är så förmånligt att de tar färjan för att köpa snus, säger Jan Kårström vd Viking Line Skandinavien

Ja, Jan, vad säger man. Count me in.

Efter de brottsligt kraftiga prishöjningarna på en pris, så är det här räddningen.

Jag ska göra en Snusresa till Åland. Med mig tar jag Klehn och andra vänner som har vett att uppskatta nikotinets lugnande effekt under läppen.

Jag ser oss framför mig, nyss hemkomna gåendes längs kajen med varsin kasse hängandes utmed kroppen. En kasse som inte klirrar utan är formad som en stor stock.

Barca

Världens litenhet. Är den inte fascinerande?

Att befinna sig i en värld så annorlunda, andra lukter, andra färger, annan temperatur, annan mat, annat språk - för att sedan några timmar senare befinna sig i den vanliga världen. Jag gjorde denna mentala och fysiska resa i veckan.

Barcelona vilken stad, vilket läge. Jag tror jag blev lite förälskad i den katalanska metropolen.

Några betraktelser på plats:

* Stadsarkitekterna i Barca bör prisas.
* Poliserna i staden bör ge kidsen som säljer maja till ett par med barnvagn lite uppsträckning
* Jobbar inte katalaner? Stan kryllade av folk mitt på dagen en tisdag.
* Kan man anmäla en gatuflicka för sexuella trakasserier?

Fråga T

Chefens chefs chefs chef meddelade i dag att Norrköping inte får göra Vi i femman och Fråga Doktorn längre.

Min fråga är bara hur vi ska klara av att handskas med det tomrum det skapar i etern.

Det går nog. Jag kan fråga Doktor T om råd och jag kan konsultera Ängeln om jag vill veta hur kunskapsnivån i hennes femma är just nu? Kan de ramsan Vi ska Laga Ni ska Äta? Eller blandar de ihop det och sätter Halmstads å överst eftersom de inte är riktigt bekanta med hur städerna förhåller sig till varandra?

***

Men det ska ju hyvlas även där jag sitter och skapar dagarna i ända. Det känns mindre roligt. Den klump som finns i magen är rätt svår att svälja ned trots diverse lugnande ord från kollegor och chefer om att det troligtvis inte finns anledning att oroa sig.

Förra vändan, när kollegor fick stämpla ut för sista gången, var jag också ute på backen utan veta om det. Då räddades jag av en välvillig boss. Hoppas att det inte går lika långt den här gången.

***

HV blå HV blå. Risken finns att Rådhustorget i Jerusalem än en gång kommer att fyllas av små Lars Åke Lagrellar som ropar SM-guld.

Snöslungan

Hur gör du om diskmaskinen till en snöslunga?

Ge kärringen en skyffel...